Filippa Bark och döden..
Vem älskar inte denna föreställning med livet som tonåring i fokus? Man skrattar så man gråter ena sekunden och sedan gråter man av skräck och förtvivlan över hur tonåren faktiskt såg ut. Sissela Benn gör rollen som ingen annan och äger scenen. Fantastiskt!
"Hej, jag heter Filippa Bark. Men mitt fullständiga namn är Filippa Jane Bark.
Jag är fjorton år"
Upprustning?
Jag är död, nästan i alla fall.
Jag känner hur huvudet dunkar, magen lever sitt eget liv och kroppen tyngs ner av värk.
Jag har blivit sjuk och gillar det inte alls!
Det finns inget som är så tråkigt och jobbigt som att sova eller stirra upp i taket.
Kanske särskilt tråkigt eftersom jag måste rusta mig för politisk debatt imorgon och att den är obligatorisk!
Only sixteen..
Idag fyller brorsan år och det är värt att tillägna honom ett inlägg! Congrats!
Friska viljor...
Ja, jag säger då det!
Och jag som brukar klaga..
Det är inte lätt med alla dessa ord. Helt plötsligt skriver man fel och chock blir cock. Ett ord med definitivt roligare klang men med helt annan betydelse.
Befinner mig i något som liknar cocktillstånd
Lyckan är total! Tentorna är skickade och kroppen reagerar genom en skakning och lyckokänsla som aldrig tidigare skådats. När press släpper har man visst lättast för att vara lycklig! Heeerrreguuud, nu blir det fest!
Tragiskt
Jaha, då var katten överkörd :/
YES..
Haha, det märks vad man gör istället för att plugga. Man skriver åtskilliga blogginlägg för att fördriva tid och för att slippa tänka på det man borde.
Jag fick mitt schema för första perioden nyss och jag ser verkligen fram emot en kursstart. Nytt och fräscht att läsa och saker som dessutom är nödvändiga att kunna. Kursen heter institutionella ramar och policyfrågor. Förhoppningsvis perfekt för mig som vill lära mig mer om politik och som behöver det.
Positiv kunskap till spelet "Med andra ord" kanske!
.
Han har gått.
Ro återigen.
Men vem/vad var han?
Jag kanske har tittat på för mycket film?
Magic
Ännu en dag på biblioteket.
En man kom nyligen in och satte sig några rader bort.
Han börjar viska konstiga ord, nästan som alvspråk eller möjligtvis språket som de talar i Avatar.
Han läser från ett tunt häfte och ser mer och mer engagerad ut, även om jag inte vågar titta på honom mer än millisekunder i taget.
Jag känner konstiga vibbar och får svårare för att koncentrera mig.
Helt plötsligt är jag borta. Två sekunder, inte mer. Totalt borta.
Är han trollkar eller liknande, han den konstiga mannen som sitter några rader bort.
Universitetstvång
För att kunna bevisa vad man kan, kunna konkurrera om betyg och själv gå igenom vad man har gjort/lärt sig det senaste halvåret så behövs tentor av alla dess slag. Jag förstår det. Det är bara det att trots att man suttit på biblioteket från halv nio på morgonen och pluggat innan så finns det mängder att tillägga. Man börjar tveka på att slutet finns.
Dessutom känner jag mig helt säker på att det kommer bli svårt att konkurrera.
Det suger.
Irriterande
Ursäkta, men varför publiceras inte inläggen med styckeindelning?
Otroligt fånigt med en enda gröt..
Återkomsten
Då sitter man här i soffan på studentvägen igen, fokuserad på hemtentor, ledsen över totalt visna blommor i fönstret och mätt av studentens mest lagade måltid, makaroner. Jag har kommit tillbaka till Uppsala igen efter jul och nyår i Småland. Vistelsen hade sina förväntningar och vissa av dem uppfylldes, faktiskt förvånade. Det är ju bra. Visst.
Jag har hunnit med att träffa de härliga vänner som man har. Kanske har jag träffat några fler gånger än andra men man kanske även i detta fallet får säga att det är tanken som räknas då man försöker vara tidsoptimist och göra allt på en och samma gång.
Nu ser jag fram emot rutinerna. Vi börjar med kvällens träning på Friskis. Väl behövligt efter all denna goda mat hemma hos mor och far...
Utsikt från fönstret i detta nu.
Natta-svammel
Jag funderar just nu på hur människor som är olika kan fungera tillsammans i vardagliga situationer, och hur människor som har olika åsikt och har olika uppfattningar kan vara vänner. Respekt kanske det kallas?
men..
Kan det kallas respektlöst att tycka att det är skrämmande och i vissa avseende tycka att det personen säger är helt
fel? Om man diskuterar och den man diskuterar med håller fast vid sina åsikter och vägrar ens reflektera över dina. Man måste tänka på att det är fritt att tycka och tänka vad man vill, det vet jag. Jag vet också att man inte ska ändra på andra. Ibland kan jag bara ha så svårt att förstå varför folk tycker som dem gör, hur det har kommit sig och om det måste grunda sig på något annat än uppväxt och utbildning. Varför har vi annars annat tankesätt? Vi är ju alla människor..
Måste bara få säga att jag inte är smartast i världen samt att det är många i världen som inte har respekt för andras åsikter.. Förståeligt eller ej? Det tänker jag vidare på inatt..
