Funderingar
En känsla kan ibland vara svår att förstå sig på. När är man lycklig, när är man ledsen och måste man skratta eller gråta för att visa dessa känslor? Räcker det med att man ler eller att man har mungiporna nere för att man kan beskriva vad som sker inombords? Förstår folk om man verkligen menar något mer än att man bara har en dålig dag?
Jag kan ibland känna att när jag är som mest nere så försöker jag dölja detta genom att vara glad. Det är fult att visa sina svagheter i dagens samhälle. Man måste vara stark och uppåt, alltid. Min lycka är dock ofta "riktig" lycka och behöver inte alls härstamma i något som upprör mig. Men känner ni igen sättet att reagera på? Rädslan för att släppa in någon för nära inpå livet? Rädd för att någon ska få veta ens brister och problem att hantera situationer?
Aja, det är bara spekulationer på och reflekterande över mina tankegångar just nu. Inte min mening att låta verken dryg eller djup. Fundera måste man dock få göra...
Jag såg föresten Nina Ramsby för första gången igår och det var bra. Det var bra akustik, naket framträdande och härliga toner. Det var kanske så att det var hennes förtjänst att tanken om glädje och sorg kom upp. Konserten var väldigt känsloladdad och det bidrar oftare till vidare tankar.
minne
jaha, är det såhär det ska vara?
Jag suktar efter äventyr!
medelålders?
Det är så mysigt med julmarknaden! I Uppsala känns det som att det borde vara extra stort på något sätt och känslan var nog minsan lite annorlunda jämfört med hur det brukar kännas hemma. Julmusiken spelades, glöggen ångade och barnen hade sina lyckorus. Även adventsgudtjänsten med kusinerna var otroligt mysig och man fick in adventskänslan bra. Igår tändes första ljuset i korren och det bjöds på fika. Härligt!
En vecka full med plugg både dagtid och kvällstid ligger framför fötterna och så är det med det.. Det är bara att bita ihop!
Bara allmänt
"In the middle of the PRICK, as we say"
Under veckan som gick fick vi information/föreläsningar av utvecklingsgrupper, näringslivschef, fritidschef, personer på stan mfl. Då vi nu håller på med grupparbete så var också intervjuer en viktig del i besöken. Det var en rolig vecka och speciellt roligt var det att tillbringa en vecka med klassen. Jag kommer på mig själv flera gånger över att vara glad att jag hamnat just där jag hamnat och att de människor som finns runt omkring mig faktiskt är så hjälpsamma och vänliga. En klassresa skulle kunna bli så mycket värre än vad den blev. Man såg människor som hjälpte till i tid och otid, lärare som fanns med under fritidsaktiviteterna, diskussioner som löstes upp i närmare kontakt och en gemenskap i grupprummet under "Bonde söker fru". Det är härligt! Keep the good work..
Rubrik - Citerat från läraren av Lokala Perspektiv.
Fantastiska Spanien
Det var ett tag sedan det skrevs men jag har allt berättigande till detta. Livet är fullt av nya upptåg och de senaste veckorna har varit extra intensiva.
Jag reste som ni vet till Spanien för två veckor sedan och det var helt underbart. Svensk sommar ännu en gång och trevligt sällskap. Det kan inte bli bättre :) Att jag dessutom fick se hur det fungerade i en au pair-familj var både nyttigt och bra. Jag förstod ganska snabbt att jag inte skulle ha passat in och att jag föredrar studier framför att jobba på detta sätt. Nu menar jag såklart inte att familjen som Anna jobbade hos var dålig eller att hennes dagar var extremt tråkiga. Jag tittar bara till mig själv och förstår att jag dels inte skulle kunna ta ansvar över ett barn och dels att arbetet kändes för statiskt för min del. Jag behöver effektivitet och aktiviteter med förändring.
Jag kände ändå genast att Spanien och Madrid skulle kunna vara något för mig, helst inom en snar framtid. Det skulle kunna vara ett land som jag gör ett utbyte med genom skolan. Jag avgudar spanjorer även om dem är mer lika oss till sättet än folk från latinamerika. Det har alltid en viss längtan hos mig till ett färgrikt land där spanskan är modersmål, människorna mer passionerade och klimatet varmare. Det är svårt att sätta ett finger på känslan. Den bara finns där.
Ett annat land är fullt av möjligheter och fullt av nya saker att prova på. Jag har numera kört bil i ett annat land än Sverige, tittat på utsikter och slott, åkt både metro och tunnelbana till Madrid, haft en konversation på spanska med en spanjor, fikat x gånger på starbucks, sett Fransisco Francos grav och festat till klockan 8 på morgonen. Jag är faccinerad över Anna, dessa saker är vardagsmat för henne nu och hennes språkkunskaper är otroliga efter så kort tid :)
Jag vill också passa på att tacka Anna och Fanny ännu en gång! Det är tack vare er som resan blev så bra som den blev! Ni är fantastiska. Ni är människor som får en glad oavsett vad! Jag är glad att ni finns! Anna, du är världens bästa värd och Fanny en härlig resekamrat! Top Notch!
Nedräkning
EN NATTS SÖMN KVAR SEN ÄR JAG PÅVÄG BORT!
Höstbilder
En dag då inget går som man tänkt får man passa på att göra sådant man annars inte hade gjort, t.ex hoppa i en lövhög i Engelska Parken, tillsammans med Anna och Ida. Något som man inte alls skäms för när man vill ha något roligt och fira hösten som förövrig är påväg bort!
Detta är bilder från förra veckan.
"känslovarm"
På onsdag åker jag nämligen till Spanien och det kan dels vara därför lyckan finns inom mig som ett rus. Det tåls att nämnas igen att jag lääängtar. Snart är väskan packad och jag drar mig bort till landet där de talar språket som jag älskar! Woho, är dagens uttryck!
365 dagar senare
Resan till denna del av världen är något jag aldrig kommer ångra eller glömma. Resan kommer ligga bakom pannbenet i all evig framtid som något otroligt! Jag är så glad att vi vågade, trots alla varningar från nära och kära.
Det är platser som vi upplevt som jag önskar att alla människor kunde få ta del av, platser som förevigt kommer behållas i mitt hjärta och som jag förhoppningsvis kommer kunna uppleva igen inom en snar framtid.
Mitt allmäntillstånd
Det känns så tydligt.
Jag fick min dos igår och nu är jag i en annan värld. Cyklingen ut till skolan var jobbig, föreläsningen var extremt jobbig, under matlagningen gick det knappt att tänka och nu vet jag knappt vad jag skriver.
Jag har tunghäfta och ska nu dra mig tillbaka i en film.
Ingen mening att försöka studera i detta tillstånd.
Tack för mig!
Nya tag
Efter dagen som gått så känner jag inspiration, i mitt annars så gråa liv. Även om jag tror att det gråa beror på dimman som numera ligger som ett täcke över världen. Det är riktig höst, kallt och motvind när man cyklar till skolan. Trots att man cyklat dit endast för att hämta en bok så fryser man till det att man skakar.
Dagen idag har dock varit så bra! Den har gått till att fika(!). Mellan 13-16 och 19-22 så har jag befunnit mig på Linnés hörna och bara hängt. Ett allmänt slappt tillstånd som har saknats något så fruktansvärt den senaste tiden. Att kunna öppna sig och förklara hur man känner om saker och ting betyder mer än vad man tror och det är nyttigt att kunna diskutera känslor och världsproblem med folk som är villiga att lyssna och som känner igen sig.
Jag ska börja skriva seriösa saker, jag ska bry mig om människor mer, lyssna, ta in och fundera. Jag ska i alla fall försöka och det är ju inte så mycket begärt att man ska vara en som bryr sig och någon som faktiskt finns där. Jag vill se en positiv process som slutar i något bra och något jag kan vara stolt över. Jag vill vara ödmjuk!
3 små ord
Resa
Inlämning på fredag och hjärnan är tom. Där inne snurrar bara ord om utveckling, landsbygd och olika verksamheter. Hur detta går, det återstår att se.
Istället vill jag lämna hösten bakom mig, kliva på ett plan som tar mig till Madrid och detta nu genast!
Back to reality
Jag kommer också på mig själv med att trivas. Att känna en tillhörighet i Uppsala trots att jag inte bott här så otroligt länge. Tacksamhet är dagens ord!
tillägnat
Jag har inte deppat under dagen som har gått men jag har känt mig nerstämd. Först trodde jag att det var höstens mörker som gjort något fel med min hjärna, men under tankarnas gång kom jag fram till att ordet jag inte fick fram var hemlängtan. H E M L Ä N G T A N! Jag undrar om jag någonsin i mitt liv saknat familjen, huset, katterna, mammas bullar, skogen, lukten, mitt rum eller något annat som man kan sakna där hemma så mycket som jag gjort idag.
Jag är inte van vid känslan och jag hoppas att det inte håller i sig allt för länge. Jag hoppas på att jag går tillbaka till normalt efter vistelsen hemma som faktiskt inte är allt för långt borta nu. Jag vill kunna vara självständig och stark men jag får väl erkänna att jag inte alla gånger klarar detta. Jag orkar inte spela.
Jag längtar otroligt mycket efter onsdag, jag längtar efter er underbara människor som finns där hemma i Småland! Det ska bli så skönt att få komma hem!
tänkvärt
I am because we are
kroppsodör till följd av projekt
Att jag luktade ko var ingen slump (det är inte sånt jag brukar parfymera mig med på morgonen). Dagen har nämligen gått ut på att introducera oss landsbygdsutvecklare i vårat projekt. Detta kommer följa oss de närmaste 4,5 åren. Vi har blivit tilldelade Östhammar kommun som en försökskommun och ska var med och hjälpa dem att utvecklas.
Vi åkte dit över dagen och fick prata med kommunfullmäktige, vi besökte en gård som ägnade sig åt lite olika produktioner för att försörja sig (därav ko-lukten) och vi fick en fin rundtur i Öregrund som ligger precis vid kusten. Det har varit en mysig dag och det är nu vårat ansvar att se till att bygden i Östhammar utvecklas åt det håll som gynnar kommunen. Frågor som i nuläget ställs är vart kärnavfallet ska ta vägen från Forsmark, hur de ska göra för att fler unga ska flytta in i bygden osv. Det känns bra att ha startat ett projekt, få komma ut i verkligheten och skapa kontakter!
I november är det vi landisar som sticker till Östhammar i en vecka för att ställa nya frågor och undersöka kommunen mer grundligt. Ett besök på Forsmark ska nog också hinnas med. Det ska bli intressant!
